Om mig

När jag skapar mina bord händer det att jag överväldigas av en blandning av kärlek och trauma. Kärlek, för att jag älskar bordet jag skapar. Trauma, för att jag vet att måste släppa ifrån mig det verk som jag gett en del av mig själv.

På 70-talet hade privilegiet att på nära håll få följa snickare och byggmästare som fortfarande behärskade de gamla metoderna för hur man gör ett bord. Jag fick lära mig att bygga träbord som har en äkta, antik patina utan att förfalska bordet.

Mina metoder skiljer sig från en vanlig möbelsnickares eftersom jag hela tiden måste tänka baklänges. Gör jag inte det förstörs den antika touchen som är mitt signum. Och var det något jag fick lära mig av mina mentorer från förr så var det att ett äkta bord kräver ett äkta hantverk.